Huur kan man älska ngn som sårat en så mkt, ngn som man egentligen bara vill Hata?! VRF kan jag inte glömma, gå vidare och leva utan tankar om honom? Ska de vara så svårt?! Jag vill Inte ens höra elr se honom, samtidigt som jag saknar honom extremt mkt...

Personen han var innan, det e han som jag saknar. Den han är nu, när han är med ngn så hatar jag honom känns de då iaf., då vill jag inte ha ngt med han å göra.. men hans utseende påminner om den han en gång var..

Just Nu är jag fortfarande väldigt besviken å arg för att han ska till danmark den 27e å riskera att missa Vårat barns födsel.. jag kan inte ens beskriva hur mkt han sjönk i mina ögon -IGEN! :(

Tänk om han missar förlossningen nu, tänk om han "missar" bebbens ettårsdag sen?  första julen? första stegen? första leendet? första ordet? första Allting??

Tänk om han blir som min egna "far"?  vilket jag tror att det är ungefär 90% chans till... Jag lovar att blir han sån, så kmr jag hata honom mer än vad jag hatar min "far" Harry. och kan säga såhär, dör Harry så äre som om en person på andra sidan jordklotet som jag inte har en aning om ens existerar dör.. med andra ord, skulle inte bry mig. Jag vill inte ens veta när den främlingen dör. ärver jag ngt så kmr jag bokstavligen Bränna upp det, oavsett vad det är, vrf ska jag ärva saker av ngn jag inte känner, ngn jag inte vill veta av?  nää nu räcker det, orkar inte ens lägga ner tid på att skriva om dem 2.. (: Nu ska bebis å jag sova, för en gångs skull så e bebis rätt lugn nu :)

NattiNatt Gott folk :)