Tiden går så fort...

Meya, min dotter, är redan 2 månader gammal nu.

Hur fort kan tiden gå egentligen?! Känns som om det var igår jag var hemma i min lägenhet med värkarna, när vattnet gick.

klockan 04.00, elr var kl.05.00 ? Det har jag redan glömt av, men så viktigt är det inte iaf. Jag började känna att alla förvärkar bara blev värre å värre för varje värk som kom, men just den morgonen tänkte jag inte alls på att det kanske var dags för förlossning, jag hade gått över tiden med 9 dagar, och de senaste dagarna hade det varit lugnt med värkar och sammandragningar. Inte en tanke på att mitt barn skulle födas. Men jag hade fel! Efter tio minuter till i sängen så kände jag hur ngt trycktes neråt och hörde hur det knakade samtidigt. Jag blev rädd för att ngt var fel och kämpade mig upp ur sängen för att fråga min mamma om det var ngt konstigt, tog mig upp ur sängen och stod i vardagsrummet, där mamma låg i min soffa, och försökte väcka henne, när jag precis skulle ställa min fråga så kände jag hur blött och varmt det blev mellan benen, så mitt i meningen ändrade jag mig och sa ”jag tror vattnet gick” i panik, först då ville mamma vakna till. Jag kände bara hur värkarna blev värre å värre så jag hoppade ner i ett varmt bad å bad mamma ringa skjuts till sjukhuset. Nej det ville hon inte, inte än, så då bad jag henne att ringa Linda ist som skulle vara med på förlossningen. Först när Linda hade kommit ringde dem taxin. I taxin hade jag så ont att jag ville gå runt å röra på mig, hopplöst då jag satt fast i bältet.. blev irriterad på taxigubben som hela tiden sa att vi snaart är framme, jag kan vägen till borås från Skene väldigt väl, och när man åkt i 15 min är man INTE snart framme... hursomhelst, så var Jag och Linda framme på sjukhuset vid 07.00, enligt pappren från förlossningen så blev jag inskriven kl.07.10 Sköterskan ville kolla hur mkt jag öppnat mig när vi kom in i mitt rum. Jag hade öppnat mig 4 cm och min Bm tyckte att jag hade gjort ett bra jobb hemma, efter alla undersökningar å allt sånt där så fick jag lite lustgas och 09.00 fick jag ryggbedövningen... MEN mitt i allt när dem gav mig den så... ville jag gå på toa.. Jag trodde jag skulle skita ner mig, men nej gå på toa, de fick jag inte.. och narkosläkaren gjorde ju inte saken bättre.. ”neej, men, det går inte nu, jag är halvvägs inne med nålen,” //- huur lång tid tar det att ge mig en spruta egentligen? Och hur står är inte den nålen om du hållt på så länge? Jag måååste skita, // det var allt jag kunde tänka på då.. Linda Bm sade att det var krystvärkar bara, att det är barnet som vill ut nu. Och att den där sprutan inte skulle hinna verka, för jag hade ju redan börjat krysta, fastän dem skrek nej hela tiden, försökte lyssna på dem, men hallå, de var då fan inte lätt att inte krysta.. xD men så Äntligen fick jag komma loss från 2 sköterskors och min systers grepp (som hållit om mig för att jag inte skulle röra på mig..) fick tillbaka min lustgas och dem spräckte hinnan så att resten av vattnet som var kvar skulle komma ut, och efter sammanlagt 7 krystvärkar så var kl.09.10 och då fick jag min dotter i famnen. :)

Känslan när jag första ggn fick se och hålla min dotter är omöjligt att beskriva i ord, ännu mer omöjligt att glömma. 2 timmar på sjukhuset varav 10 min med krystvärkar, så lång tid tog det för min älskade lilla tjej att komma ut :) Hur kan man missa ngt sådant tänker jag nu..

Min syster Linda var den första som höll henne efter mig då, och stolt såg hon ut att vara. Meyas favoritmoster, Meya har fått världens bästa moster! Vem blir gudmor? Självklart Linda, vem annars? :)

Linda å jag fick in en bricka mat som grattis och när vi kom upp på BB så var vi där en timme ungefär innan vi gick ner till entren för att möta Rickard.

Rickard åkte hem å så Linda också. Jag var för första ggn heelt ensam med Meya.

Och vilken natt jag hade... Meya bara skrek å skrek, ingenting hjälpte. Och på morgonen vid 4 så kom personalen på BB och tog henne, jag ville inte det men efter ett bra tag så lät jag dem övertala mig.. jag somnade efter en timme. Hann sova 2 tim innan dem kom tillbaka med en lika arg skrikandes Meya. Dags för mat igen. Mamma kom till bb och sov där med oss resten av dagarna där. Nu ska jag sova så kanske skriver resten snart :) Nattinatt..

 

Emma - mamma till Alice

19 januari 2012 21:35

Gud vilken snabb förlossning! :O :D
Min tog 15 timmar BARA ;) Haha!
men hade inge ont förrän jag var öppen 8 cm vilket var skönt. Skulle aldrig palla att ha ont i 15 timmar :P

http://mammawilhelmsson.blogg.se

Sabina

20 januari 2012 10:29

Hahah aah rätt skönt faktiskt! :D
jag hade mest ont hemma vid 5 på morgonen, å i taxin.. sen på sjukhuset hade jag inte så värst ont, krystvärkarna gjorde inte alls ont, :D
ooj, hade inte klarat 15 tim! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känner att jag inte vart inne här på bra länge! kanske dags att skriva lite här, :P   Idag väckte meya mig  kl.10 typ! annars vaknar vi Alltid 8 (även om hon bara äter å sen somnar vi om.. men ändå :P) Det är MYCKET som hänt sen jag var inne ...

                                                                          ...

Usch vilken dag!! men, jag fick iaf meyas skratt på film :) fast tappat bort minneskortet.. typiskt?! tjaa det kmr la fram nån gång hoppas jag. :P Börjat med matersättning på kvällen för hon har gått ner lite i vikt... men resten av hennes måltid...

Meya Chanelle. Ö. S. :) <3   Min underbara lilla dotter! Du ska veta att mamma alltid kmr finnas för dig :)<3      Meya får ersättning på kvällarna med start från idag, (19e)       Hon gillade det verkligen då när flaskan var...